Det borde kunna vara intressant att kolla Nya Argus' redaktion och dess skribenter i tvenne avseenden:
1. Vilken inställning hade dessa individer under den stora sovjetanpassningens tid på 1970- och 1980-talet? Kan de ha varit med i "freds"- o.a. strävanden för att trampa ned oliktänkande? Kan det finnas till och med sådana som åtnjutit kommunistiska arvoden, exempelvis då de utfört publicistiska tjänster åt FKP/DFFF?
2. Hur valde deras anförvanter mellan nazism och demokrati under 1930- och 1940-talet? Jämför faders- och modersnamnen med de namn etablissemangets kelgrisar har idag! Namnen på hitlervännerna i Svenskfinlands topp hålls gärna dolda, men de kan blottläggas. "Halva adelskalendern och resten i skattekalendern", hette det i en revy som (också) Svenska teatern censurerade 1968.
Nå,
den berättigade frågan är nu:
Får inte före detta stalinister och deras medlöpare ändra sig, med ålderns rätt? Och är inte - a fortiori - tysksympatisörernas efterlevande fria från anförvanters skuld?
Utan tvivel - förutsatt att de inte står och hindrar en fri diskussion om Finlands 1900-talshistoria.
(Nya Argus' oförklarliga feghet kan få en och annan partiell förklaring av det studium jag här nämner.)
